Dagens Nyheter – 10 januari 1872, sida 1

0 AA genmälte Ralph med en synnerlig tonvigt på hvarje ord, du är lord Mortimer Ralph af Stolthouse — en af Englands pärer. Den unge mannen stod ett ögonblick liksom förstenad. Hvad tänkte han uppå? Tänkte han på Stolthouses praktfulla gemak och rikedomer — en dunkel aning började gry i hans själ, ja, nu vaknade hans minne, han vissto att han var barnfödd i Stolthouse — och oklart men ljufligt skimrade i feberaktigt ilande hast förbi hans upprörda sinne bilden af en ljuf qvinna som han kallat med det sköna namnet moder ock klarare än hennes bild den af en string, allvarlig man — som var hans far. tMylord!4 utropade den unge mannen och kastade sig på knä framför den äldre briten, mylord — hvarför detta språk — säg är jag er egen son?4 Nej, svarade den andre mildt, Cdu är min brorson, markis af Stolthouse — och den du tror dig älska, är —4 Min herre, sade ynglingen i det han steg upp, tag det lordskap tillbaka som ni skänkt mig (ty jag vet att ni inte skämtar när ni ser ut så der) och gif mig igen — edert hjerta och tillåtelsen att älska Nanny. Men då måste du gifta dig med henne — det fordrar hedern, invände Ralph den äldre med illa dold rörelse. Min far, min andlige far, o, om ni kände henne, ni skulle älska henne liksom jag!