Dagens Nyheter – 9 januari 1872, sida 1

-—vYVv -—— det vore så som mitt hjerta säger — huru lycklig vore jag icke då!X Det vore bra det, sade den lilla gutskan naivt, fdu är en bra gosse, Mortimer — men nu, ser du, måste jag gå hem, jag har varit så länge borta, och det är ej skickligt säger mor; man bör arbeta för att föstjena sitt bröd. Kanske vi snart igen få drörama tillsammansX, tillade hon liksom tröstande. Ack, Nanny, utropade nu den unge mannen nästan sentimentalt, våra lotter äro så lika hvarandra; säg, vill du vara min syster? Nej, visst inte, svarade den lilla gutskan, 4jag vill bli din fru, ty, ser du, jag vet ingen menniska på jorden som jag så mycket håller af som just dig, fast nog äro far och mor goda, men du är så mycket yngre, och så mycket, mycket vackrare; nå säg, får jag bli din fru?4 tCJaX, svarade Mortimer med strålande öga, Cmneh då mäste du ge mig en kyss. Nej, du, det blir en annan gång, inföll Nanpny, men se här har du min hand på gaken. Och de gåfvo hvarandra handen derpå, och så var den saken afgjord, eå trodde åtminstone de sjelfva. CDer nere bor jag, sade nu Nanny och pekade på ett litet hus vid stranden, gå, du, och se om den rike mannens gull-kaggar — jag går och lappar pappas nät. Derefter togo NANNY PÅ HÖGKLINT. ö