Dagens Nyheter – 5 januari 1872, sida 2

CHvem är den der ståtlige herrn som ser så förnäm ut, master märsgast? frågade Nanny då båten redan var nära land, och se huru han jemt kikar hit upp till oss. Hu, hvad han är blek! Det är min far, Nanny lilla, svarade Mortimer skrattande, se så, nu lägga de till — måtte luftfärden gå bra. Hyem vår den andra i båten, Nanny? CDet är min fart, svarade flickan stolt, Cmen säg, tillade hon sedan smått brydd, Cär du så förnäm, du? Åh nej — mindre kanske än du till och med kan tänka digX, genmälde den unge briten i en så allvarlig ton, att Nanny, helt ängslig öfver att möjligtvis ha sårat honom, med synbart deltagande fattade hans hand. Så stodo sakerna då kapten William Ralph, understödd af linan med en rask svängning, hoppade upp på Getsvältans afsats. Hans första blick sökte och mötte Nannys, som omedvetet allt fastare och fastare slöt sina små fingrar omkring Mortimers hand. Det var liksom hon instinktmessigt hos denne sin nye vän sökt ewt skydd för den höge, bleke mannens dunkla öga, och dock kunde hon för intet i verlden bortvända sin egen blick från dessa två tankerika själsspeglar, som voro riktade på henne. Kapten Ralph andades något tungt, han var