Dagens Nyheter – 5 januari 1872, sida 2

för att begagna sig deraf. Jultiden är derag bästa tid. Parlamentet beviljade i år annandag jul, påsk och pingst såsom framtida feriedagar för bankerna, och såväl den större som mindre kommersiela verlden lät affärerna sistnämda dag hvila och, vegaf sig ut på alla tillgängliga nöjen. Åtskilliga teatrar gåfvo eftermiddagsrepresentationer och Kristallpalatset var fullproppadt hela dagen. De hufvudsakliga representationerna bestå af pantomimer, hvilka här bilda för ungdomen storartade skådespel och fortsättas hvarje dag till fram mot påsk. Att se teatersalongen på Drury Lane en annandag jul är en i sitt slag lika egendomlig syn, som det var att se stora operan i Paris på kejsardömets festdag i augusti. Pantomimernas uppsättning gränsar till det otroliga. Det användes på dem en omsorg och en kostnad i maskiner och dekorationer, som ofta är obeskriflig. : Dessa pantomimer äro ej att förvexla med de i norden vanliga pierrotoch colombine-pantomimerna. Här afhandla de vanligen någon barnsaga med ena af qvickheter och dumheter sprudlande libretto, som vanligen har en för ungdomens förstånd lättfattlig och vacker moral, Drury Lane uppföres Tom Thumb eller Harlequin, kung Arthur och riddarne af det röda bordet. Tom Thumb har, såsom det vackra barnet, blifvit inblandad i sagan om kung Arthur, som så poetiskt blifvit besjungen af lord Lytlton och af Alfred Tennyson. I Coventgarden gifves Bläskägg; i Kristallpalatset Ali Baba eller de fyratio tjufvarne, de sista represepterade af 40 unga, vackra flickor. I dekorativt hänseende öfverflyglar Kristallpalatset alla de andra teatrarne med en storartad. katarakt af verkligt vatten, som på ett litet afstånd starkt påminner om Giesbach vid Brienzersjön. Bland förvånande konststyeken törevisas det otroligaste på Holborn Amphitheatre af en preussisk Herkules, som slutar hvarjehanda kraftoch konstproduktioner med att låta en kanon, vägande 17 centner, inköras på skådeplatsen och der laddas framför publikens ögon med krut och en 20 skålp:s kula, hvarpå han ställer sig 35 fot från kanonens mynning, kommenderar eld och med handskar på händerna uppfångar kulan, när dem afskiutes. Konststycket lär bero derpå, att vid laddningen endast en ringa del af krutet placeras bakom och den större delen framom kulan. Mannen påstår, att det tagit hononx tre års öfning att utföra denna nyaste sen3ation, hvilken likväl anses något för farlig. CER