Dagens Nyheter – 5 januari 1872, sida 1

af hennes far, den gamle lotsen, som var en vidtberest sjöman och i fordna dagar seglat på saltare vatten än de äro som skölja Gota lands kalkstränder, liksom han också i tiden sett och känt strålarne af en hetare sol än den som lindrigt brynt hans kanske något aristokratiskt mejslade kinder. Vi skola i nästa kapitel göra gubborm Stenströms bekantskap. — ET, Imellertid ordnade styrmannen ombord å det strandade fartyget bergningsangelägenheterna, biträdd dervid af den om morgonen med några lärlingar i två båtar anlände lotsen, gamle Stenström. Denne sistnämnde var en lugn gubbe med bister uppsyn, men varmt hjerta, det såg man på hans ögons glans. Han var mycket långsam och torr i sitt tal, men rask i handling. Då den i hafsskum grånade lotsen beträdde det strandade fartygets däck, var det första han gjorde att kasta en strängt forskande blick omkring sig. Det stora antalet matroser på ett fartyg af på sin höjd trehundra läster förvånade den erfarne sjömannen, som jemväl genast anmärkte att en stor del af besättningen bostod af äldre män. Bruna voro de och väderbitna, och morska sågo de ut, i synnerhet de äldre. Men öfver allas anleten, han mötte, låg ett NANNY PÅ HÖGKLINT. 8.