Dagens Nyheter – 4 januari 1872, sida 2

— 1d — Detta föremål var, ursäkta sköna, divanprydande läsarinna, var Nannys fot, och denna fot var, huru skall jag uttrycka mig, der. var — au naturel, den var nämligen naken. Seende ynglingen utom all fara, steg Nanny raskt ett steg tillbaka; den lilla foten följde sin herrskarinna och Mortimer stod tomhändt der. Väl tio daggdroppar krossades under denna manöver, men de tycktes icke ha något emot att dö under inflytande af ett sådant våld: Mortimer stod tomhändt, det var icke alldeles riktigt, ty hans ställning var knäböjande och, i det han med den sin angenäma hållpunkt beröfvade venstra handen stödde sig mot marken, aftog han med den högra sin lätta halmhatt och utropade med ett uttryck, till hälften uppburet af hänfvrelse eller tacksamhet, till den andra hälften dock nästan komiskt: Tack, svenska engell4 Sådan var unge Mortimers första entr på svensk jord. Snart var han dock hel och hållen sig sjelf, och i det han raskt sprang upp, slog han plötsligt nog djerft sin arm omkring den lilla klippnymfens smärta lif, och i det han med mycken skicklighet utförde en valsartad svängning och sedan stannade midt framför den rodnande sköna, frågade han glädtigt: Hvad heter du? CJag heter Nanny jag — och hvad heter du då:?4 blef svaret. Jag heter Mortimer? genmälde britten, och