Dagens Nyheter – 4 januari 1872, sida 1

lighet eller andra anledningar undandragit sig aut verkställa. I nyss antydda ställning till riksstyrelsen har advokatfiskalen C. E. Ljungberg länge befunnit sig, och derför är det vår och mångas mening att han, fastän tjensteman, bör och kan nu väljas till riksdagsman för Stockholm framför någon annan. Han behöfves för att pådrifva en lika mycket för statens tjenare som dess herrar — alla de öfriga folkklasserna — nödig och nyttig reform i det tunga förvaltningsmaskineriet. Och för Stockholm vore det särskilt af vigt att han erhölle en plats i andra kammaren, så att han komme i tillfälle att bringa till slut den af honom inledda, men under 6—7 år af f. d. statsrådet Carlson motverkade och icke heller sedermera af statsrådet Wennerberg befordrade friheten för Carolinska institutet att få kreera medicine doktorer, utan Upsala universitets medverkan, hvilket blefve det kraftigaste fröet till uppkomsten af en högskola i hufvudstaden och till den svenska andens frigörelse från den i grun den påfviska universitets-teologiens förtryck. En kandidat, som öfverståtkå!laren och bankdirektören Wallenberg förorda, är redaktören af Stockholms Dagblad, hr W. Wulldn. Hr Walldån är en helt ung man med aktningsvärd karaktär och god vilja att göra regeringen all den tjenst han kan, och detta af öfvertygelse att allt hvad regeringen gör är det bästa. Verksamheten i den riktningen har hittills väl egentligen inskränkt sig till ett dussin eller kanske ett tjog följetonistiska och nätta artiklar till försvar för regeringen. Det är möjligt att embetsoch tjenstemän anse dessa specimina vara till räckliga för att göra hr Walldn förtjent af det dyrbaraste medborgerliga förtroende och att de hafva lust att rösta på homom derför att han sedan sin tjenstgöring i civildepartementet är ben af deras ben och kött af deras köttt, men kanhända inse de att det vore oklokt af dem att i viss mån amortera hr Walldån såsom tidningsredaktör. Detta måste blifva följden af hans val, ty det skulle, om br W. komme in i kammaren, icko blifva möjligt för cn pålan gvutlvisets som han att på sätt som hittills skett i sin tidning nedkalla samtids och efterverlds förakt och förbannelse öfver de med honom oliktänkande kamraterna i andra kammaren — d. v. g. landtmannapartiet. För ett blad, hvilket till den grad som det nuvaranda Aftonbladet föraktar både de politiska åsigter, det sjelf vexlande uttalar, och andras, må det falla sig naturligt att rösta på professor Edlund, men icke för folk som fätter något värde å en på sakkännedom grundad fast politisk opinion. Ingen som närmare känner professor Edlund och som oftare talat med honom rörande allmänna frågor är okunnig om avt hans mening angående dessa skiftar efter den persons, som senast derom talat med honom — förutsatt naturligtvis att denne sjelf haft en bestämd mening och någorlunda förmåga att göra den gällande, Skulle professor Edlund kunna tänkas intaga någon bestämd ståndpunkt, så vore det den Bergstedtska Stockholms-Postens — och den var eannerligen sjelf icke mycket bestämd. Bekymmersammare än de svåraste vetenskapliga problemer, skulle det för hr Edlund blifva att, sedan han åhört en diskussion i andra kammaren om utsträckt valrätt, om bank! ekt er NE