pall OUR TvLv RIUVILA, I1Llda UL INCU adla SLenar på guld. Golfvet var af marmor och utan mattor, liksom alla andra rum jag i Vatikanen såg. Efter någon stunds väntan inträdde flere vakter .och officerare, hvilka knäföllo å ömse sidor om dörren till de inre rummen; härefter inkom öfverceremonimästaren och straxt efter honom den helige fadren, omgifven af en mängd kardinaler i sina röda sidendrägter :amt andra kyrkans dignitärer, väl 30 personer. Pius IX, som är nära 80 år, är af medelstor längd och något fetlagd; han rörde sig med mycken liflighet, men dock med stor värdighet, förde ryggen rak och hufvudet högburet; ansigtet liknar de porträtter man ser af honom och var nästan utan alla fåror; det enda som förrådde ålder å detta hufvud var de stora och vänligt leende bruna ögonen, hvilka ej mera egde den klara glans, som endast är ungdomen förbehållen, samt det fullkomligt hvita men täta håret, som betäcktes af en kalott af hvitt vattradt siden. Det var ett ansigte af skön form med förnäma drag och hvarur mycken godhet lyste. Påfven var klädd uti en fotsid rock af hvitt kläde med en liten krage öfver axlarne och omsluten om lifvet af en 5 tums bred gördel af hvitt vatiradt siden, å hvars ena nedhängande sida ett rödt malteserkors var broderadt; halsen omslöts af en fin ostärkt hvit halsduk, hvars spetsprydda ändar nedföllo längs bröstet ; likaså voro manschetterna vid handlofvarne prydda med spetsar; fötterna voro täckta med röda silkesstrumpor och röda .klädesskor, hvarå ett malteserkors var i guld invirkadt; om halsen bar han dessutom en enkel guldkedia, hvaruti ett guldkors, liknande det som våra svenska biskopar bära, var fästadt. SÅ snart påfven inträdde, knäböjde de båda audienssökande (brefskrifvaren och prins Rbodocanakis), då den helige fadren gick fram till oss och framräckte den ena af sina vackra händer, hvarå en stor signetring med en ametist lyste; vi kysste knäböjande handen och reste oss sedan upp, då följande ord vexlades på fransyska: Påfven: Det var roligt få se er, min prins; har ni varit i Italien sedan vi sist råkades ? Prinsen: Nej -eders helighet. Påfven: ,Har ni äfven denna gång ett vetenskapligt ändamål med eder resa ?. Prinsen: -Ja, på sätt och vis, ty jag söker ef. ter akter, som röra Leo Allatius, öfver hvilken jag äniaar utarbeta ett biografiskt arbeto Påfven: Jaså — jag förmodar då, att ni äfven sett det porträtt jag i olja eger öfver honom ? Prinsen: -Ju, eders helighet Påfven: IHan var allt utom skön. ty den förskräckliga vårtan han har i pannan vanställer ho. nom ; han ser verkligen komisk. ut Härvid skrattade påtven och tog upp en guldsnusdosa ur fickan sumt tog sig en respektabel pris, hvarefter han, sedan prinsen sagt sig ämna låta sticka Allatii bild i koppar för att pryda titelbladet i boken, fortsatte: Ni skall besöka armeniska klostret här och bese äfven det porträtt kom der törvaras; det är bättre måladt än det jag eger. Om jag ej missminner mig, nin prins, voro vi uti en generlogisk dispyt, när vi sist råkades; var det ej från Venus ni pågtod eder härstumnia, då vi besökte mina: museer tillsammans? Prinsen: Jo, eders helighet, och genom Venus äfven från Jupiter. Påfven: Huru var detta? Jag har glömt gången af den gencalogiska kedjsn Prinsen: Jo, jag härstammar från Konstantin XL, som var den sista regerande kejsare i Konstantinopel, och denne ledde sin ätteföljd från Konstantin den store, som återigen härstammade från de första romerska kejsarne, hvilka voro ältlingar från konungarne; desse voro afkomlingar af Romulus, och om vi nu gå in i mytologien, var ju Romulus son af vestalen Lavinia och Mars; som eders helighet erinrar sig, var Lavinia dotter af Enwas, som återigen var son till Venus och Anrchises, och då Venus var Jupiters dotter. ärju saken klar och tydlig. Päåtven skrattade och sade skämtsamt: Mina rättigheter här i Vatikanen, omgifven af alla edra förfäders stoder, känna efter så klara hevis nästan tyckas vara en främlings i förhål lande till edra; min prins. Prinsen skrattade äfven och vände sig nu til mig, under det han sade till påfven: Den vän, som jag tagit med mig, är mycket road af att bese mynt och medaljsamlingar; skulle eders helighet behaga tillåta honom bese de rika skatter, som här förvaras m Påfven vände sig nu till mig och sade vänligt: Det skall ni visst få, om det skänker eder nöje; jag kan berättaxeder, att jag har ett mycket rart mynt i min samling, som prins Rhodocanakis vill taga från mig, men då exemplaret är unikt, kan jag ej lemna det; det är ett kopparmynt at! Niceplorus Khodocanakis, kung på Rhodos i början af 900 talet — inte sannt, min prins? Svenska mynt har jag just ej så syrnerligt många af; här finnes ej stort annat än uvad drottning Kristina qvarlemnat och hvad Gustaf III skänkt hit, men ni bör i alla fall so det. Härvid vinkade påfven på en person, som jag sedermera fick veta var hans ceremonimästare, kammarherre och bibliotekarie, monseigneur Pio Martinucct, och yttrade: Var god och visa denne herre alla de samlingar han önskar taga i betraktande här. — Har ni några rara antika mynt i den samling ni förestår? Blott ett, eåers helighet, i koppar öfver prinsessan Julis, kejsar Titi dotter., Påtven: Huru har ni kommit öfver detta? Jag berättade nu förloppet härvid samt omnämnde de andra rariteterna i myntväg, som förvaras å Göteborgs museum. Påfven: Huru gammalt är edert museum ? Jag omnämnde nu i korthet museets uppkomst, utveckling och syfte, hvarefter påfven sade: Ja, min son, jag vet att Sverige är ett mycket lyekligt land, och man har sagt mig att Göteborg är en mycket stor och rik stad, der en god allmänanda är rådande, der uppbyggdes för nägra år sedan en katolsk kyrka. Pafven talade nu en stund om onkedrottsa TE örn nn 2 un CM . Oo