taga ned nummer det och det, väga det och sälja det för en half skillingstruten. Råd? Är ni tokig? Hvad råd skall jag, stackars karl, gifva, som sitter här och är redlös sjelf? Icke en enda dags ro! Apoteket skall stå öppet alltid, till och med i midvintertiden, då snön ligger jems med hustaken, och folk borde befalla sig i Guds händer, stänga sina dörrar och hålla sig hemma. Råd? Hvad sort skall det vara? Har fästmannen slagit upp med hennes dotter och fordrar fästegåfvorna tillbaka? Hon kunde låtit bli att emottaga gåfvor, det är mitt råd, det är ett af de billiga, eller hon kunde ha låtit bli att förlofra sig, det är ett af de dyra, men säkrat... Han hämmade plötsligt sitt ordflöde, i det han gade: Åh nej, ni har ju icke någon dotter. — 4Nejt. — Nej, ganska riktigt, ni har icke någon dotter, och ändå kan ni behöfva råd! Hvad slags nöd är det då som träffat er?4, — Den tyngsta nöd, som kan drabba en menniska. Vreden i presten började åter lägga sig, ty det var något utbredt öfver qvinnan, som stod der borta i hörnet och talade så kort och bestämdt — något som gjorde luften i rummet kall. Han gick till kakelugnen, ställde sig framför den och rörde i elden. — Hm, nöden är af måvga slag, och få kunna säga hvem som pröfvat den tyngsta. Berätta! — Salborg betänkte sig en stund; derefter sade hon: CDet finns en menniska, som begått ett stort