Dagens Nyheter – 27 december 1871, sida 2

27 barn på hans egendom, med 5 rdr til wvarie gosse och 3 rdr till hvarie flicka, ör beredande af lifränta. Vid denna betyd iga insättning har han gjort särskilda förbe håll, afsedda att leda till en allt framgen ortsatt insättning till betryggande af de p gården födda personers ålderdom. Då dessa förbehåll torde kunna tjena till ledning fö flere lika välvilliga husbönder, afurycka vi dem här. De lyda så: 1) Årliga ränteoch arfsvinsten får icke uppsägas att lyftas töre hvarje delegares inträde i hfränteklassen; 2) De medel. som, i händelse af en delegares död före inträdet i lifränteklassen, från anstalten Aterbetalas, skola ånyo i anstalten insättas till lifränta för något af de då yngsta barnen af föriäldrar, som bo och arbeta under X egendom, och detta med a!la här tecknade förbehåll; . 3) För hvarje delegare, som inträder i lifränteklassen, skall första halfårets lifränta användas till en sådan insättning. som i punkten 2) säges; — och om delegaren då icke mera bor på X egendoms område. skall äfven andra halfårets lifränta på samma sitt användas — hvarefter delegaren eger att sjelf uppbära lifräntan; . 4) Saknas andra medel till förvaltningsafgift för de här omförmälde insatser, må denna afdra: gas af insatsmedlen; 5) Blifvande innehafvare af X egendom anmodas att utvälja barn och vidtaga nödiga åtgärder för verkställigheten af dessa förbehåll. Kristina Nilsson ifara. I ctt bref från Nordamerika till engelska tidningen Standard berättas att vår stora landsmaninna i början af denna månad uppträdt offentligt i Newyork, och det på en skådebana der hon aldrig förr varit sedd. Hon uppträdde nem: ligen i polisdomstolen med angifvelse mot en excentrisk tillbedjare, hvilkens beundran gått så långt att den upphört att vara behaglig för konstnärinnan. En hr Busch hade blifvit intagen af en brinnande kärlek till sångerskan och hans passion hade ytterligare stegrats derigenom att han var öfvertygad om att Margaretas ljufva toner och hjertekrossande blickar i trädgårdscenen i Faust gällde blott och bart honom, hr Busch, som satt nära orkestern. Tmellertid skickade hr Busch icke några briljanthalsband eller diamantsmycken till föremålet för sin låga, men det lilla han egde satte han till på operabiljetter och små buketter. Till slut lånade han sig 10 dollar och bjöd genom bref fröken Nilsson på supå efter representationens slut. Som hr Busch imellertid då icke träffade sitt hjertas utvalda vid ingången till scenen, sökte han henne i hennes hotell, ett af de förnämsta i Newyork, väntade här på hennes hemkomst och banade sig slutligen, när hon var hemkommen, väg till hennes rum, der han försökte kyssa henne i flera fruntimmers närvaro. Derpå följde naturligtvis ett utrop af förskräckelse, en pulisbetjent, en häktning, fröken Nilssons uppträdande i polisen den följande dagen och till sist lämpligt bötesstraff för den djerfvo tillbedjaren.