Dagens Nyheter – 23 december 1871, sida 6

-— JT mm Amerikanaren lofvade att skrifva till vår vän vär Jenny äter blifvit frisk. fö eve oc ÖL Mönom hönh 4 allafall dör? sade William. — Då är det Guds vilja att så skall ske, och vi båda ha inga förebråelser att göra oss; ni har uppfyllt er pligt genom att mottaga min gåfva, jag genom att gifva den. Deo anlände till brobänken. Ånvgfartyget lade till, och klockan ombord lät genast höra sig; det var ett tecken tillj att de personer, som ämnade följa med, borde skyndsamt infinna sig, emedan fartyget inom några minuter åter skulle afgå. ; — Gör hvad jag bedt er om: res ofördröjligen med Jenny och — helsa henne hjertligt från mig! ropade den unge engelsmannen, i det han gick ombord — Ja, jag lofvar allt detta, och jag tackar er innerligt. Gud välsigno er! genmälde Ragley rörd. Ea liten stund derefter hade ångbåten redan lemnat stranden. De båda männen sände hvarandra ännu en afskedshelsning med handen; sedan sågo de hvaranira icke mera. Två år bade förflutit, då Ralfson erhöll ett bref, som bar Michigans poststämpel. Brefvet var icke långt, men det fyllde hans hjerta med lycka och glädje.