Dagens Nyheter – 23 december 1871, sida 5

jag ej i floden, när jag har dig här, William... Vill främlingen redan gå? : — Ja, Jenny, sade Ralfson, som hade all möjlig möda att beherrska sin törelse, jag var nyss obeslutsam, nu är jag det icke längre. Jag vill fara österut... långt bort... med nästa ångbåt, som afgår härifrån... Der kommer redan en, som säkerligen skall lägga till vid brobinken. Om en halftimme är han här. Skulle: jag, innan jag reser, kunna få tala ett par ord med er, Ragley? — Gerna; jag följer er ned till ångbåten. — Så farväl då, Jenny!... Gud beskydde er, och när ni kommit åter till ert hem, så tänk ibland vänligt på främlingen, som äfven .. . ofta och med sann vänskap skall minnas er. Lef väl! — Farväl, främling! sade Jenny, i det hon lade sin hand i hang. Mon. intet spår af djupare rörelse förmärktes hos henne. Hon tog afsked af honom såsom af hvar och en annan fullkomligt likgiltig person. Ralfson vände sig bort, för att dölja sina tårar, och lemnale rummet. Men när han, efter att ha hemtat sina saker, trädde ut senem värdshusets port, väntade honom der a hvilken kanske ville öfvertyga sig Mn verkligen afreste med ångfartyget. Vågen frågade Ralfson amerikanaren, var hans mening att följa läkarens fara till en badort med Jenny. Ragade att de gkulle dröja åtminstone