Dagens Nyheter – 23 december 1871, sida 5

var oo ett år, innan han kunde hinna Piwmla så mycket penningar, som för en gådan resa behöfdes, — Men urder tiden dör er bastru. — Det förbjude fad!... Men kan jag väl hjelpa det?j — Tror ni att jag menar Jenny väl, och att jag verkligt d. v. s. af hjertat älskat henne? — Jag tror det, främling, svarade amerikanaren. — Nåväl, jag är rik, och den summa ni behöfver är jemförelsevis ringa. Han tog åter af sig gördeln, som innehöll större delen af hans kassa, och lemnande den åt Ragley, sade han: — Häri finnes ett penningbelopp, tillräckligt för bestridandet af era resekostnader. Amerikanaren ville till en början på intet vilkor mottaga presenten; men Ralfson föreställde honom det orätta uti att afslå ett sådant anbud; han skulle ihågkomma att det gällde henn 8 lif och helsa, och han borde icke heller förglömma, att han skulle mildra Ralfsons egen sorg genom att använda de penningar, denne af sitt öfverflöd lätt kunde undvara, till att återskänka förståndet åt den qvinna, som varit hans, gifvarens, första kärlek. Till sist lät Ragley öfvertala sig, sedan Ralfson försäkrat honom att han hade andra medel till bekostande af sin egen hemresa.