Dagens Nyheter – 22 december 1871, sida 1

MER Amerikanaren såg tyst och frågande på honom och sade derefter: — Det är bra; uppdraget skall bli ordentligt uträttadt. Ralfson gaf genom en åtbörd tillkänna, att han var nöjd; derpå vände han sig hastigt om ock gick med raska steg framåt. Han villo icko för sin del förorsaka något vidare uppskof. Bnart fick han se en kagge, som var alldeles lik .den, hvarpå amerikanaren redan tagit plats. På ena sidan af. densamma var borradt ett litet hål, från hvilket en lång bomullslunta hängde ned. I öppningen kunde han tydligt upptäcka krutet. Han lät nu icke ett ögonblick vidare gå förloradt, utan framtog en tändsticka och-strök eld. Härefter svängde han hatten, amerikanaren besvarade tecknet, och båda böjde sig samtidigt ned öfver luntan, som antändes hastigt, men sedan, derför att den var hårdt snodd, endast långsamt förbrändes. Trotsigt vände Ralfson ansigtet mot gin dödsfiende. Denne hade nu också slutat antändningsbestyret; med sin kikare kunde engelsmannen se röken, som uppsteg från den glödande luntan. Men åter böjde sig amerikanaren ned öfyer denna — hvad gjorde han der? — En sådan menniska! Han hade tändt sin lilla pipa med luntan, och derefter satte han sig nu lugnt på kaggen, lutade ryggen mot trädstammen, för att komma i en så beqvärd ställning som möjligt, samt blåste ut det ena rökmolnet efter det andra i den klara uften. DEN BESYNNERLIGA DUELLEN. VI