Dagens Nyheter – 22 december 1871, sida 1

jag bad att hon skulle få vistas tillsvidsre, medan jag for till närmaste stad, för att rådfråga en läkare. Doktorn, som jag sökte — en gammal vän till min far — hade emellertid rest bort, så att jag måste vänta på honom flera dagar. Han tillrådde mig såsom den enda hjelpen för Jenny, att jag skulle taga henne med mig till någon badort vid östra kusten, då ju förändrad omgifning och ett annat klimat ovilkorligen måste göra henne godt. Under det jag var borta, kom ni och lärde känna Jenny. Hennes far ansåg sig icke böra säga er att hon var gift, ty den ringaste erinring derom framkallade för hennes sjöls öga slafhandlarens afskydda bild. Gubben hade naturligtvis icke heller någon aning om att Jenny skulle kunna förmås till ett sådant steg som det hon tog, och han ville för öfrigt icke gerna meddela er, en främling; den sorgliga familj-hemligheten. Huru Jenny flytt, kunde vi sluta till deraf att hennes brors kläder voro försvunna, och då jag en liten stund efter er affärd från gården anlände dit med en ångbåt, som ni sjelf troligtvis såg på strömmen, hade olyckan redan skett. Jag följde efter er... Under vägen var det min mening att döda er, men genom mitt samtal med Jenny på värdshuset blef jag upplyst om att ni sjelf var förd bakom ljuset och att ni åtminstone haft för afsigt att handla redligt mot henne. Härigenom räddades ert lif; dock — ett straff hade ni förtjenat, och derför hittade jag på detta skämt...