Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 6

det vore en duell mellan djeflar, icke mellan menniskor. — Är ni rädd? frågade amerikanaren kallt. — Rädd? ... ser jag ut för att vara rädd? — Nå, men hvilken skillnad är det då, mellan att bli befordrad till en annan verld med ett böss-skott eller på det sätt jag föreslagit? Hvad gör det er, om ni träffas af en gevärseller en kanonkula? Det är samma död, som lurar bakom dem båda, om han också kanske ser litet mera afskräckande ut i den sednare skepnaden? Jag kan emellertid icke handla annorlunda; Jenny har mitt löfte, som jag aldrig i lifvet skall bryta; och om ni icke går in på mitt förslag, nåväl, då må ni återvända till England med det medvetandet, att ni fegt undvikit en erbjuden tvekamp — jag skall ej hindra er. Ralfson såg med illa doldt raseri på den talandes. kalla, grå ögon; men knappt hade amerikanaren tystnat, förrän han utropade: — Jag skall bevisa er, att jag icke är någon feg stackare. — Stanna här, jag går till det andra stället. — Har ni tändstickor med er? — Ja. — Godt... När ni kommit dit och strukit eld på en sticka, så sväng er hatt i luften, och vi antända då luntorna i samma ögonblick. Ni borde kanske mäta den här luntan, för att sjelf öfvertyga er om att den är precis