Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 5

LJ göra sinsemellan, angår, så vidt jag kan förstå, ingen annan. Ärligt spel! något vidare begär ju hvarken ni eller jag, och vi måtte väl sjelfva kunna ombesörja att allt går riktigt till. Ni fruktar väl inte något försåt, hoppas jag? — Jag fruktar ingenting, svarade Ralfson buttert; men må vi bara skynda oss, så att det blir ettslät på det här. — Ni är så förskräckligt otålig, yttrade amerikanaren skrattande. Jag har aldrig trott er engelsmän vara så eldiga. Nåja, ni skall inte : behöfva vänta länge... Är allt i ordning, Bentley? ropade han derpå, och i detsamma trädde en gammal hvithärig man med en kort pipa i munnen ut ur stugan. — Hallå, boys! svärade denne, i det han nickade vänligt åt dem båda. Skola ni nu gripa verket an?... Ja, Bill, allt är i ordning och komfartabelt inrättadt, så att ni skall bli belåten. Men det må jag säga, huru har ni kunnat falla på en sådan befängd ide?... — Det kan eller, rättare sagdt, får icke ske på annat sätt, Bentley. — Nåja, mig gör det detsamma... Men innan ni börja leken, skull en klunk whisky smaka, eller hur? Whisky kan man aldrig ha större nytta af än vid:slika tillfällen. — Jaså, ni har hjertstyrkande åroppar att bjuda på, Bentley? frågade amerikansren. — Alltid, min gosse, alltid, genmälde gubDEN BESYNNERLIGA DUELLEN. 19.