Hurn många julgåfvor, dels nyttiga, dels öfverflödiga, påtänkas och köpas icke i dessa dagar, för att sprida glädje och öfverraskning till dem, för hvilka dessa känslor förut icke äro friimmande! Vi klandra det icke; vi undra endast om icke någon skiärf af öfverflödet skulle kunna afses för ett bland de talrika nödens offer, som af sjukdom, fattigdom och tilltagande år är dömdt till ensamhet, umbäranden och glömska? Den nära 60-åriga, som hir menas, är utan huld och skydd, utan arbete och snart utan hem, behäftad med en sjukdom — ansigtsros — som tidtals gör henne oförmögen till arbete, äfven om hun hate sådant. Skulle ej några välvilliga menniskoviinner ömma för hennes nöd? Vill icke särskildt den lyckliga ungdomen, hvars kinders rosor äro af ett annat slag och till hvars hjerta ett annat sällan vädjar förgifves, afstå något af sitt öfverflöd åt den bortglömda medsystern, den lefnadströtta gamla? Ett godt beslut, en kraftig samverkan — men i dag, Xi dagX, innan ovigtigare julbestyr få öfverhand — och den olyckliga kan måhända få utbyta sin mörka och kalla skrubb mot ett hem i någon af våra vilgörenhetsinrättningar, der för en jemförelsevis ringa summa alla yttre bekymmer athjelpas! Det vore en julgåfva eder värdig — och virdig den högtid, hvilken det bör ligga oss om hjertat att rätt fira. Anteckningslista till Julgåfva åt den 60-årigat finnes inlemnad i hr Bonniers bokhandel å Norrbro, der äfven läkarebetyg och vitsord från ordningsmannen äro tillgängliga, hvarjemte ett vilkändt, å listan antecknadt namn är en borgen för medlens rätta användande och deras blifvanåe redovisning i tidningarne.