Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 1

gränd och skötte sin affär så, att föreningen nu består af omkring 7,000 delegare med en förmögenhet af öfver 2 millioner rdr. Sådana föreningar ha en stor uppgift, och det mest ärorika hos dem är att de göra sig sjelfva obehöfliga genom att omskapa tonen i detaljhandeln. Det är nemhgen en naturlig sak att de måste upphöra, när de fyllt sin mission att frigöra arbetarne från detaljhandlarnes prejeri, ty de strida mot arbBetsfördelningens stora princip. Derigenom att de tvinga arbetaren att tänka på för honom eljest främmande förhållanden verka de äfven som bildningsmedel. Produktionsföreningarne hafva många flera svårigheter att strida emot och måste byggas på helt andra grundvilkor för att lyckas. Det är sällsynt att bland arbetare finna sådana egenskaper för ordnandet och drifvandet af en fabriksaffär, som i våra dagars högt uppdrifna konkurrens fordras. De bekanta kooperativa verkstäderna i Frankrike äro ett bevis härpå. De slutade alla med katastrofer, som varna för efterföljd. För att lyckas fordras framförallt redligt uppsåt hos alla, jemngod håg att medverka till det gemensamma målet och ett orublligt tålamod, så att man icke fäller modet af motgångar, icke heller vill för fort framåt, om det blir vind i seglen. Den öfvergående formen för sådana föreningar är dock mången gång nyttig, ofta nog nödvändig för bedrifvendet af vissa yrken. Som exempel härpå anfördes hafsfisket, som af fattige fiskare måste bedrifvas i kompani, men när fisktiden är slut, upplöses bolaget, för att åter bildas följande året. Såsom regel vid ingåendet i sådana föreningar bör man alltid fasthålla att aldrig göra sig solidarisk med alla sina tills gångar, utan endast insätta så mycket som man i värsta fall utan för stora umbäranden kan afvara. En modifierad form för produktionsföreningens id6 har med mycken framgång börjat tillämpas och eger utan tvifvel framtid för sig, den nemligen att arbetsgifvaren gör sina arbetare mera personligt intresserade i affären genom att gifva dem en viss andel af afkastningen. Detta system började först tillämpas af en engelsk bryggare Briggs och af en fransk dekoratör Leclair. Efter att ha visat orimligheten af de socialistiska anspråken på statens mellankomst för att ordna arbetet och på individens qvifvande af den naturliga känslan för familjen, anmärktes att numera, öfver hufvud taget, ingen behöfver svilta som kan och vill arbeta. Nya källor för förvärf och rikedom öppnas oupphörligt och just i det ögonblick, då? tidsförhällandena göra dem bohöfliga. Hvilka framsteg äro icke gjorda under de senaste seklerna och hvilka stora behof ha icke vi fyllda, om hvilka våra förfiider voro okunniga! Af socker, som nu är en nödvändighetsvara öfverallt, fanns t. ex. i Gustaf I:s tid en sort som var mycket dålig men som kostade 5 rdr skålpundet, en på den tiden ofantlig summa, Det var då riktigt rart om en prinsessa någon gång kunde få en liten sockerbit att knapra på. När det blef bekant att en fransk drottning på 1300talet bestod sig den oerhörda lyxen af två lintyg, så uppstod ett allmänt knorrande öfver ctt sådant öfverdåd. 1400-talats herrar visste icke hvad en näsduk ville säga, utan läto rockärmarne göra näsan tjonster. Man kände då icke heller bruket af lakan. Den stora och mäktiga drottning Elisabeth i England lät hacka halm och strö på golfyct i sin audienssal när hon ville slå på stort för att ära någon förnäm gäst -— man hade då ej ens aning om mattor! Före 16:de seklet kände man ej konsten att tillverka strumpor. I den mäktige Ludvig den XIV:s hofansågs det som ett mycket stort slöseri, när i detta rika hus uppbrändes mer in 9 taljljus om dagen. Om äfven den tarfligasto af nutidens menniskor blefve försatt i förhållandena tre, fyra hundra år tillbaka i tiden, skulle hon känna sig mycket rådlös och olycklig, derför att hon fått behof efter måttstocken af vår tids tillgångar. Menniskans bestimmelse är icke heller att hon skall lida och dra sig fram i försakelse, utan att hon skall genom rodligt arbete söka tillfredsställa sina förnuftiga behof. Talaren slutade med att yttra några ord om det stora kapitalets roll. Det har en lifgifvande uppgift inom affärsverlden, sin alldeles speciela mission, den att framkalla spekulationen. Dessutom väcker den stora förmögenheten, genom de deraf föranledan Co AT 4 4 PP