Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 1

Från Utlandet. Den skrift angående nationalförsvarsregeringen, som hr Jules Favre nyligen utgifvit af trycket, innehåller förutom en mängd kända fakta, som han naturligtvis framställer på ett tillförlitligare sätt än någon annan hittills kunnat göra det, vissa nya upplysningar af intresse. Så talar han om att rörande inrikespolitiken en viss meningsskiljaktighet redan från början gjorde sig gällande bland nationalförsvarsregeringens medlemmar. Alla portföljerna utdelades på grund af enhälligt val, med undantag endast af inrikesportföljen. Gambetta fick två röster mer än Ernest Picard. Sednare, då det var fråga om att stärka den temligen vanmäktiga delegationen i Tours, utsågs Jules Favre i första rummet härtill af sina kolleger, och det var sedan han vägrat mottaga uppdraget Gambetta reste. Dessa rent personliga frågor ha helt säkert icke varit utan inflytande på händelsernas gång. Man nar all anledning antaga att Jules Favre, !om han komvrit till landsorten, skulle hellre och snarare än Gambetta ha gifvit vika för yrkandena på sammankallandet ef en representantförsamling. Det är till och med icke otroligt att underhandlingarne af den 31 okt. då skulle ha ledt till ett annat resultat. Men ett vapenstillestånd den 31 okt. skulle sannolikt ha förorsakat en omstörtning i Paris. Slutligen må vi anteckna ett yttrande af herr v. Bismarck i Versailles under januariunderhandlingarne, hvilket af Jules Favre relateras sålunda: Grefven hade, i strid mot generalernas, och i synnerhet Blumenthals, mening, förfäktat den satsen, att det var förenadt med utomordentliga olägenheter och stora faror att fullkomligt instänga Paris ceh sökal taga staden genom uthunogring. Mano måste nödvändigt, om belägriogen förlängdes, framkalla i skötet af denna ofantliga stad de mest fruktansvärda och blinda passioner. Jag väntar för min del, hade han sagt till konungen, att tå bevittna en upplösning som i fasor och olyckor skall öfvergä allt hvad historieskrifvarne berättat oss om Jerusalems intagande. Fera hundratusen invånare kunna omkomma under hupvgeros präsliga qval genom en förfärlig brand. Ers majestät skall bära ansvaret för denna katastrof, för öfrigt skola parisarne förSvara sig så mycket mera hårdnackadt, sedan de blifvit afstängda från landsorten och lemnade i okunnighet om dess lidanden. Hvad mig beträffar, fortfor grefven, ställande sitt al till Jules Favre, skulle jag ha velat att man ryckt fram mot Paris och bombarderat staden, men utan att cernera den från ett förskänsadt läger, förlagdt på det ställe som xuvde anses gyun sammast, i. ex. vid Marnes mynning. Detta läger skulle ha trotsat alla ra anfall; genom den obehindrade kommunicationen med landsorten skulle ni ha varit i illfälle erfara att motståndet der var omöjligt. är egen kraft skulle derigenom ha försvagats och kriget skulle ha slutat två månader tidisare, .