Dagens Nyheter – 20 december 1871, sida 6

gått fram till fönstret, der han nu blef stående en stund och blickade tankfull ut öfver floden. Men hade icke främlingen rätt i hvad han nyss tillsadi: vore uet icke bäst att han använde don timme hån ännu fick disponera till att skrifva några rader hem? Han beslöt sig nu härför; sedan skulle han ändock alltid hinna göra sina vapen i ordning och punktligt inställa sig på mötesplatsen. Han reqvirerade bläck och penna; papper och kuverter hade han sjelf i sin portfölj. Han skref icke mycket. — Om jag händelsevis skulle bli förhindrad att komma tillbaka i dag, sade han till kyparen, hvilket är möjligt, emedan jag funderar på att företaga en liten resa inåt landet, så var god och lemna detta bref på posten. Här är penningar för hvad vi förtärt i dag. Det troligaste är i alla fall att jag snart kommer tillbaka. Gerna skulle han ännu en gång ha velat se och tala med Jenny, men det var bäst, tyckte han, att undvika detta. Hvad som synnerligen förundrade honom var att hon omfamnat den man, hvilkens ankomst hon fruktade så mycket, samt tryckt. sitt hufvud mot hans bröst. Ralfson sammanbet hårdt sina tänder och fattade sin trogna bössa. Det gick icke an längre attssakerna stodo sålunda — en af de två älskarne måste rymma fältet, och ju förr detta skedde, desto bättre. Det närvarande tillståndet var odrägligt,