) 21 D. N. Minnesfest öfver stupade israeliter i Paris. Den 2 december firudes utanför Paris åminelsen af dem som stupat vid utfallet mot de beliägrande tyskarne ett år förut. Den nye erkebiskopen af Paris gjorde predikan och general Ducrot (som hade ledt detta utfall) höll ett tal. På slacfiltet hade rests ett monument afgranit med inskrift: Pill Leon Franchetti, organisatör af och be fälbafvare öfver Neinedcecpartementets ekliärv till häst. dödligt sårad på detta ställe den 2 dec. 1879. Af hans vänner och stridskamrater. Född den 12 febr. 1824, död den 6 dec. 1870. Uppresandet af denua vård öfver den mest frawstående bland de israeliter gom hade låtit sit lit för fiderneslandet högtidlighölls samma dag i den nirbelägna kyrkan Brie. Några dagar härefter, den 7 dec., firade israeliterna i Paris en allmän sorgehögtid till minne af alla sina ett år förut stupade trosförvandter. Redan långt före den utsatta tiden var tem let vid gatan Notre-Danse de Nazareth uppfyldt af folk, till stor del elägtingar och vänner. till de saknade, men äfven många andra som e hetyga dessa sitt deltagande. Tempelväggarve vuro öfverdragna med svart, och deana svurta klädsel med sina silfverränder gaf templets skepp utseendet af en ofantlig katafalk. Förlåten till tähernaklet var af svart kläde imed hvita gliänsadde. tårar uppå. Tusentals tända ljus gjorde templet till en liksal. På en läktare sutio Franchettis moder, enka och barn; på en annan baronessan Nathanael von Rothschild, alla sörgklädda. På främsta tvärbänken i koret såg mån rabbinen Isidor, omgifven at det öfriga presterskapet, och med öfverrabbinen Kaha bredvid sig. Vidare gyntes i kyrkan de fallses efterlemnade samt församlingens konsistorium och föreståndare, rektorn vid judiska seminariet och förre undervisningsministern Duruy. Rikets representanter, regeringens ledamöter och genural : Ducrot lyste endast genom sin frånvaro, — På friimsta hinkarne å stora gången gutto genrcralstabsoch re-gementsofficerare, nuga min som tjenat i Franchettis sqvalron, många elever från polytekniska skolan, alla lärjongarne vid juridiska seminariet o. 8. Vv Föresångaren (Hazan) uppstimde eltermiddagsbören och orgeln lit höra sina allvarliga toner under det att församlingen samlade sina tankar till andakt. Derefter upptog hr Namburg (lärare i kyrksång vid stora seminariet) psaliaen nr IL so:n vanligen sjunges när de döda bilras in på sin begrafning plats. Det hebreiska språkets allvar gjorde härvid eww djupt intryck på församlingen, När psalmen var elutad, steg storrabbinen i Paris upp på predi kstolen och uttalade några värdiga ord, folla patriotism. Han criorade att Frankrih är för israrliterna ett synnerligen tiskadt fidernesland, emedan de der fonnit samvetsfrihet, likhet inför lagen och skydd mot förföljelser. Och om Frankrike: varit för israeliterna en god moder, ha vicsse ock varit tillgilna barn. IHäirpå följde en uy sång (Adohoi me octom), föredragen af hr Grisy. Storrabbiaen af Frankrike, hr Isidor, tog nu ordet. På sorgen bör följa trösten; på lofialet, bönen, på martyrens lidaude er martyreus krona. — Han har icke hannit längt förrän tärarae börja strömma ur atlas ögon. — Han återförde i minnet de modiga offren: major Cahen, major Bernard, kapten öjtnant Cabin, sergeant Bloch och så många män i ledet som fallit utan att man ens vet deras namp och I vit jordade i den ailninna grafven. Han vi ide sig till läktaren hvatå familjen Frantheti sant, föreänkt i bön. Oc H I, moder, maka, barn, rken af cdra tå vödnad, denna symp som omgitfva eder! I heböfven icke bedja för dem gom ej liingre äro ibland oss, ty de äro hos Gud, sittande på huus högra hand; och Ivekligare än vi ha de gått hädan utan att blifra vinne till Frankrikes förödmjukelse och sor På det mest gripande sitt läste han slutligen de faderlösas bön (Kaddisch). Under kollekten utfördes ett vivlorcel-solo, komponeradt af Samuel David, och med psa men 16 slutades denna rörande och högiid! ceremoni. BODLSRRESA TETRIS STETTIN TE NME HÖST RS LSE SRAA ur, sade hun; sen denna