Dagens Nyheter – 20 december 1871, sida 1

bref från MHelsingör af den 13 d:s dit inkommit. Fartyget har fått bogplankorna genomskurna af is. 1821 års män. Någon af 41816 års män införde bruket, att personer, födda samma år, skulle en gång i sitt femtionde år mötas till ett ligt samqväm för att dels göra, dels förnya bekantskap med hvarandra och för att upplifva mer eller mindre gemensamma minnen från det halfsekel, de upplefvat. Denna gång är det 41821 års män, som genom annonser kallats att i går mötas för att å hotell Phonix intaga gemensam middag. Kallelsen har hörsammats af 36 herrar och män, bland hvilka märktes justitieministern Adlercreutz, professor N. J. Andersson, major Pontin, premieraktören C. J. Uddman m. fl. Professor Andersson tolkade dagens betydelse i ett synnerligen lyckadt tal. För tillfället författade verser föredrogos af hr Uddman. Taffelmusiken utfördes af flottans musikkår och den hjertligaste stämninp var under middagen rådande. De verser hr Uddman föredrog voro af följande lydelse: Med glas i hand jag äskar ljud; Ena liten visa vill jag siunga. I drofvans saft kom. Gliädjens Gud! Och gjut din fröjd, den evigt unga. Gif kraft såsom du hittills gert; Må inogen stryka flagg för salfvan Bland minnen eom sen tjugoett Ha stått för helan och för halfvan. Mot allt hvad vi ha bryggt och tiärt, Säviäl vid ljussken som vid dager, Itt intet, knappt att nämna värdt, Är Cederluads och Grönstedts lager. Och likväl omkring bordets rund It präktigt val, ett ståtligt antal, På säkra ben, trots fat och sprund,. Vi stå som karlar uti mantal. — Min visa gilller öfver lag, Hon andas ej det speciella, Men med ett litet undantag För några få må sången gilla. Mot rättvis sak när har väl höjts Ett veto af en sansad skara, Derför ett: lefve ADLERCREUTZ! Vil i sin ordning torde vara. Med oss han står vid bålens rand, Och sina år med heder bir han, Han håller lagen i gin hand, Guldgosse hos en Themis är han. Derniist jag egna vill en gird Och knäppa på min lilla lyra En ton för en och annan värd, Som haft wed festen att bestyra. Ea Askulap, en Blomsterkung, En stor major och den som drillar, la gjort sin pligt mer ljuf iän tang Blott deras verksamhet man gillar. Vår doktor låter nu som visst, Ipenom mig för er förklara, Att på hans ansvar som kemist Är bålen bryggd al bista vara. Och Floras älskling som vi se, Han som förstår att blomspråk läsa, Har satt på saften en bouquet Som doftar lin för hvarje näsa. Och vår major den önskan har Att härifrån I icke fjesken, Trots bålen är för lite hvar Mer liuiömd än pontinska trisken. Jag sjelf så godt som jag förmår Skall sjunga en och annan visa, Och under gamklang ta en tar Och dagens glada samqvim jvisa, Ej någon har till syftemål Nir kring vår bål vi oss församla, Att proponera furbrorsskål Ty alla ä vi lika gamla. Må hvarje krämpa dra för hin, På milslångt afs:ånd smilrtan hviska; Bevittna må hvyarenda mine Art vi ä alla lika friska, Ivem som har mest af guldets vigt, Det guld som vaskas, rör oss minre, Blott vi ha lika tillförsigt Och mod och hopp uti vårt inre. En del på ärans höjder stå, En annan del haft svåpt att stiga; Star sak! hur fort, hur smått vi gå Blott vi gå lika hederliga, Vi kgona våra flyida dar, Men hvem som först får lemna ringen När Charon står med färjan klar, Den stunden känner ingen, ingen. Till dess vi mötas då och då Och vandra fram i ngn förbidan, Med hopp att en gäng träffas få En eorps, som uu, på andra sidan.