Dagens Nyheter – 19 december 1871, sida 2

och bådas öde skulle således nu oundvikligen afgöras. Blixtsnabbt flögo emellertid dessa tankar genom hans hufvud: CMed hvilken rätt trängde sig denne främling på dem? Visserligen hade Jenny varit förlofvad med honom; men då hon icke vidare ville veta af denna förbindelse, då hon frivilligt skänkt sin kärlek och sin tro åt en annan, skulle då den förre fästmannen få tvinga henne att återvända med honom? Nej, aldrig, så länge han sjelf kunde handtera ett vapen; och sedan Ralfson en gång fattat detta beslut, såg han oförfärad och med ett uttryck af tiots på den okände. Men denne syntes å sin sida egna honom vida mindre uppmärksamhet än hans följeslagarinna; hans ögon voro nu fästade på henne, och medlidande och kärlek, men ingen vrede, afspeglade sig i dem; med rörd stämma sade han: — Jenny — min stackars Jenny, hvad har du gjort? Jag kunde då ej vara borta från dig några dagar, utan att du skulle helt och hållet glömma din Bill? — 0, min Gud! o, min Gud! guckade den olyckliga. — Hvem ger er rätt att på detta sätt tränga er in till oss? ropade nu Ralfson, som icke längre kunde återhålla sin harm, Hvem är ni, och hvad vill ni här? — Med er skall jag tala sedan, sade frimlingen med samma orubbliga lugn. Ni är en