Till svenskarne i Chicago. (Ur Hemlandet.) Hårdt är att i fjerran land, Från fädrens bygder skild, Omsider se i eld och brand Sin mödas lön förspilld. Hårdt är att efter långa år Stå arm och husvill än, Att, när man ändtligt målet når, Får börja om igen. Ja väl. men ingen klandra mä Hvad Gud allsmäktig bjöd. Med tålamod oss höfves stå denna bistra nöd. Med tålamod kan lockas än Fn skörd ar syartbränd hed. ch jern kan bygga upp igen Hvad elden brutit ned. Ty låtom oss med ärlig id Till våra sysslor gå Och minnas i den mörka tid, Att solen finns ändå! Ju mera ödslig natten är Ju värre stormen gnyr, Dess högre blifver fröjden, när Omsider dagen gryr. För den är ingen börda tung, Som ödmjukt henne bär, Och bättre än en diger pung Ett skuldfritt sinne är. Må rikedomen yfvas än I prakt och öfverflöd — Förr dö af svält, som frie män, Än stjäla folkets bröd! MM. E-d.