Dagens Nyheter – 19 december 1871, sida 1

som förut; ymniga tårar runno utför hennes kinder; men han förspillde icke någon tid med att söka lugna henno — detta kunde ju ske mycket lättare och bättre, när de väl en gång kommit i land, der de icke skulle omgifvas af en mängd lyssnande menniskor. Han kallade till sig uppasserskan, och sedan han betalt henne rikligt för de kläder, hon afstått, hviskade han helt sakta till Jenny, att hon skulle hålla sig beredd att gå iland inom några få minuter. — Bkola vi lemna ångbåten? frågade den unga flickan, i det hon upplyftade hufvudet och vände sitt bleka, af tårar fuktade ansigte mot honom. Och hvart skola vi ta vägen? . — Det få vi sedan se, min lilla vän; kom nu bara och var lugn! bad Ralfson,i det han bjelpto henne att resa sig upp. Du följer med mig hvart jag går, och så snart vi inköpt åt dig hvad du för tillfället nödvändigt behöfvor, så fortsätta vi resan i all beqvämlighet. Memphis är nu helt nära oss, om några minuter torde vi vara der... Kom! fortfor han, i det han förde sitt öra intill hennes; var min starka flicka och låt icke det nyfikna folket omkring oss so dina tårar! -— Ja, du har rätt, svarados Jenny i bestämd ton, vi skola bort härifrån, långt, längt bort, och sedan skall jag säkerligen icke besväras af sådana ohyggliga drömmar som i DEN BESYNNERLIGA DUELLEN. ö.