Dagens Nyheter – 18 december 1871, sida 6

Oh och ämnar nu söka upp föremålet för sin ömma låga. — Och är hon vacker? : — Utomordentligt täck. Jag har sett henne med mina egna ögon... Men kan ni tänka, att hon försatt alla damerna i den största förvåning genom sitt besynnerliga uppförande. De ha aldrig sett någon menniska bira sig så åt som denna fru eller frökon — jag vet inte om hon är gift. — Huru betedde hon sig då? — Jo, hon bemötte alla menniskor, som om hon känt dem från barndomen och ville helt ogeneradt förse sig med kläder ur de olika kappsäckarne i fruntimmers-talongen. Naturligtvis protesterade damerna häreriot, ingen kände ju henne, och när man frågade, hvad hon hette, svarade hon: fru Ragley — hennes man skulle vara jordbrukare och hon hade rymt ifrån honom emedan hon icke längre kunde uthärda att lefva här bland Mississippikärren. — Stackars menniska, hon förstod väl icke bättre än att det gick an att taga af audra hvad de hade i öfverflöd och hon sjelf saknade; här i skogstråkterna är det visst bruklist att fruntimren hjelpa hvarandra med kläder. — Ja; men scåan, nir uppasserskan lemrade henne en kattunsklädning, råkade hon i raseri, kastade klädnivgen långt bort i en vrå -.