Dagens Nyheter – 18 december 1871, sida 5

sluppit från en förbindelse, som varit henno i så hög grad förbatlig, kunde han ej und a öfver, men märkvärdigt var att skilsmessan från far och syskon kostat så litet på henne. Hon hade ju icke med ett enda ord antydt någon eaknad af dem. Men så mycket mera ömhet var han skyldig henne, ty kärleken till honom måste ju ha uppfyllt hela hennes hjerta, eftersom hon för hans skull så fullkomligt glömt äfven dem som hittills stått henne närmast i lifver. Nu ville han ovilkorligen tala med Jenny. Var hon verkligen ännu klädd i karldrägt? Att hon med förakt kastat ifrån sig den klädning, som uppasserskan erbjudit henne, var knappt tänkbart. I detta afseende måste förtalet ha spelat den största rolen. Han slog sig ned på en stol i salongen. Nästan omedelbart derefter utträdde uppasserskan, en vacker mulattska, från damernas enskilda lokal. Knappt hade hon varseblifvit Ralfson, förrän hon kom fram till honom och sade: — Är inte ni den herre, som i natt kom ombord med den unga damen? — Jo visst... Huru befinner hon gig? — Hon frågar efter er. — Är hon sjuk? utropade Ralfson bestört. — Jag vet inte, sade den unga flickan förlägen, men hon har gråtit så bittert hela morgonen, och i natt var hon så... så munter ...