Dagens Nyheter – 18 december 1871, sida 5

henne olidligt. De nyfikna menniskorna lemnade henne ingen ro, hon var det ständiga föremålet för deras samtal, ej underligt då att hon kände sig betryckt ombord. Ju snarare hon derför kunde komma från fartyget, desto bättre. För tredje gången ringde det till frukost och samtliga passagerarne . skyndade att inställa sig vid de dukade borden. Men Ralfson kände ingen lust att deltaga i måltiden. Han hade redan varseblifvit Memphis på afstånd och uppsökte nu styrmannen samt anmälde för honom att han ämnade gå i land derstädes med sin fru. — Ni stanna väl en stund i Memphis? Ja visst; der ta vi emot både passagerare och fraktgods. valfson steg upp på akterdäcket och gick en stund fram och åter med korslagda armar och fördjupad i sina tankar. Men Jeuny? Borde han väl lemna henne så länge allena? När han omsider ställde till sig denna fråga, måste han genast besvara den nekande, och han begaf sig då direkte till damsalongen, för att underrätta den stackars flickan om hans afsigt att landstiga redan i Memphis. Trotsigt sammarbet han tänderna, när han passerade genom allmänna salongen och der såg allas blickar fästade på sig. Hvad brydde han sig om de främmande menniskorna? När han åter kom in i fruntimmerslokalen, fann han Jenny fortfarande sitta i samma ställning