Dagens Nyheter – 16 december 1871, sida 2

nu också fattat sitt beslut, här kan jag ej stanna med dig, så mycket är säkert... Följ mig således! Jag skall tala med kaptenen; kanske är det inte omöjligt att få kläder åt dig ombord. — Jag gör dig så stora bekymmer, Tom! — Kom nu fort; jag hoppas att du snart skall åtnjuta alla de beqvämligheter du behöfver. Och utan att afvakta något vidare svar, lade han sin arm kring den älskades lf och förde henne genom maskinrummet samt derefter uppför en liten trappa som ledde till den öfre salongen. Det var märkvärdigt att se, huru uppskakad Jenny blef, då hon måste passera tätt förbi den rastlöst arbetande, hväsande, frustande maskinen. Hårdt omfattade hon Ralfsons hand och hviskade: — Fort härifrån! Fort!... Helvetet!... Se, huru det hamrar och pustar!... Rädda mig, Tom, jernarmarne vilja gripa mig. — Mitt älskade barn, sade den unge mannen leende, har du då aldrig i ditt lif sett en ångmaskin? Ingen af dess delar kan vika en enda tumsbredd från det rum som är afsedt för dess verksamhet. Du har ingenting att frukta. Jenny svarade honom ej, men hon gömde sitt ansigte vid hans bröst och såg icke mera upp, förrän de lemnat maskinrummet och åter befunno sig i fria luften.