Dagens Nyheter – 16 december 1871, sida 2

Hon blickade omkring sig, betraktade först den högra och sedan den venstra stranden; öfverallt geåg hon endast vatten, skog och ödemarker. Besynnerligt! Hon stod nu midt i den vilda naturen och behöfde likväl blott taga ett enda steg för att i en hast finna sig omgifven af den civiliserade verldens lyx och komfort. Salongsdörren öppnades och ett praktfullt rum låg framför henne; väggarne upptogos till största delen af speglar och taflor, briljanta kronor hängde i taket, präktiga mahognybord stodo på golfvet och utefter väggarne fåtöljer och soffor, beklädda med sammetstyg — gardiner af siden, dyrbara, brokiga mattor, eleganta herrar och damer, se der hvad som mötte Jennys blick. Och i denna salong trädde hon nu in i sin grofva arbetaredrägt med den gamla balmhatten på det lockiga hufvudet. Huru hon darrade! Hon måste hålla sig fast vid Ralfsons arm, för att icke modlös vika tillbaka, och i sin blyghet sökte hon gömma gig bakom honom för att icke bli uppmärksammad af de närvarande. Ralfson, som emellertid väl visste huru det brukade gå till på de amerikanska ångfartygen, frågade utan vidare krus efter styrmannen; han ville framför allt genast betala sin passagorareafgift och försäkra sig om platser för sig och Jenny. — Hvar har ni kommit ombord, min herre?