frågade honom styrmannen något öfyerraskad. Jag har inte sett er förr. — På det ställe, der båten sist lade till och tog in ved. — Jaså... Och den der gossen också? — Han kom på samma gång som jag. — Balongsplats? — Ja. — Och hvart? -— Till Cairo. — För båda? — Ja visst — men för min följeslagare i damsalongen. — För tusan! — Jag ber em förlåtelse — i damernas enskilda salong? — Ja, det är min fru, svarade Ralfson, nu fast besluten att icke göra några undanflykter, utan säga rent ut för styrmannen huru det förhöll sig. — Er fru... märkvärdigt!... I herrkläder! mumlade styrmannen med ett försmädligt leende; hum!... jag förstår redan ;-sådant dår förekommer icke så sällan på våra ångbåtar. Se här: salongsbiljetter för två personer till Cairo; de kosta 17 dollars stycket. — Var så god och tag emot pengarne — 34 dollars. Men ännu en begäran har jag att ställa till er. Vore det inte möjligt att mot kontant betalning skaffa oss några fruntimmerskläder här ombord? — Huml!... Ni måste ha haft förbannadt brådtom, innan ni reste, svarade styrmannen