Dagens Nyheter – 16 december 1871, sida 1

-—AT — — Hvar har du dina saker, Jenny? frågade han nu sakta; dina kläder, menar jag. — Hvilka kläder? svarade Jenny, i det hon förvånad såg på honom. — Dina kläder, mitt hjerta... din egen, vanliga drägt, ty så här klädd kan du ej visa dig i salongen. — Jag kunde ingenting ta med mig, sade den unga flickan leende, allt gick så fort, och systrarne skulle ju-genast ha gjort alarm, om någon med ett knyte under armen kommit ut ur stugan. — Således har du rakt ingenting med dig? — Rakt ingenting, svarade hon, skakande hufvudet ; på hela Guds vida jord eger jag intet förutem min kärlek till dig, tillade hon ömt. — Min dyra, älskado Jenny — o, hur skall jag tacka dig för all din uppoffring!... men, fortfor han, något förlägen, om jag nu bara visste, hvar jag skulle få en .qvinnodrägt åt dig... Det värsta är att ångfartygen stanna så korta stunder på hvarje plats, der de lägga till... — Ja, men hvad gör det, besynnerlige man? ... Kan jag inte vara som jag är så länge? — Hum... jag vet inte, menade Ralfson; visserligen ser du rätt snäll och rar ut, men om jag skulle låta dig uppträda i denna toilett bland salongspassagerarne, så . .. Gud yet, uvad damerna skulle säga derom. Vi kunna