Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 6

— 00 -— bordet, fattade sin nattsäck och bössa samt lemnade hyddan. Han smög sig genom skogen ned till vedtrafvarne, bakom hvilkahan stannade. Jenny hade genom sitt exempel lärt honom hurt han lättast skulle kunna göra sig oigenkänligi. Han placerade flera stora .vedtränöfver sin nattsäck och bössa, lade äålltsammans, hvilket nu såg ut som en respektablare vedbörda, på axeln, och gick med raska steg fram till landgången. Just då han skulle beträda denna, kom någon gående från andra sidan af densamma. Klockan ljöd nu. -Veden var ombord. Ralfsow måste stanna, ty det var omöjligt för två personer att passera hvarandra på den smala landgången. Det var Jennys fader Ralfson mötte. Gubben höll i handen ett stort lerkrus, som han sanrolikt låtit fylla med whisky, och han hade brådtom, ty han fruktade att annars få följa med ångbåten, och det ville han på intet vilkor. Ralfson kände ögonblickligen igen. honom; men den gamle måste ha hela sin uppmärksamhet: riktad på landgången för att icke falla i sjön, :så; att han såg ingenting. Hvad brydde han sig också om de främmande menniskor, som rörde sig. om hvarandra på stranden? I synnerhet då de buro ved och således tillhörde den tjenande klassen, kunde de ej intressera honom. Han. gick. så nära förbi Ralfson, att han snuddade vid honom med