Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 6

hår ut i verlden — funderade han nu på huru han skulle bete sig för att obemärkt och så skynda samt som möjligt praktisera sig ombord gå ångbåten. , Han kastade en blick omkring sig, ochdenna var nog till att-öfvertyga honom om att gåra, dens invånare allesammans voro sysselsatta nere vid stranden och icke hade den ringaste aning om att någonting bådant som er enleveritg var på färde. Om han. blott sjelf kunde gå riktigt försigtigt tillväga, skulle allt lyckas förträffligt, dåshban pu visste att Jenny var utom all fara. En pin am känsla erfor han dock vid tanken. på att de hederliga menniskornas gästfrihet skulle bli så illa belönad. Alltsammans hade göt så hastigt — så märkvärdigt bastigt — och Kunde han väl nu svikta den unga flickan, hvilken gjort hela sein lycka i dettaulifvet beroende af bkonom? Men när han nu sprang tillbaka till hyddan, var han åtminstone fast besluten att ersätta den gamle mannen för den välvilja hau visat honom. : Gubben skulle icke kunna säga att han herbergerat honom under sitt tak och att han gått! sin väg, utan att ens tacka honom. På kaminen låg, hvilket han förut väl visste, en bit krita. : Denna tog hansoch skref dermed -på bordet: fo I s de Haf förtroende till mig — jag skall göra Jenny lycklig — förlåt henne! Han lade härefter åtskilligd guldmynt på