Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 5

der kunde känna igen personer på ganska långt afstånd. Han vände gig till den hydda, der flickorna bodde; med han såg att dörren stod öppen och varseblef äfven Jennys yngre systrar, hvilka nu som bäst underhöllo en liflig kommers med ångfartygets restauratris, som gaf dem socker, salt och peppar i utbyte mot ägg, smör och mjölk. Ett fat, innehållande mjöl, rullades straxt derefter i land; detta hade gubben beställt. ij Under det Ralfson stod der och förgäfves sökte upptäckta Jenny bland de qvinliga gestalterna, rörde någon vid hans axel. Han vände sig om och fick se en ung gosse i vanliga arbetskläder, som voro mycket vida, samt med en rund halmhatt på hufvudet; denne gosse hade sina stora, mörka ögon fästade på honom. — Känner dt inte igen mig, Tom? Jenny! ... För Guds skull, hur har du vågat? .. — Således är min förklädnad lyckad, sade den unga flickan leende, och hennes ögon blixtrade dervid; men så må vi nu också genast begifva oss härifrån, fortfor hon hastigt; vi ha ingen tid mera att förlora; ty straxt är veden ombord, och så snart klockan ljuder, lemnar min far ångbåten; är du färdig? — Men skola vi då fara med ångbåten? Jap: trodde att vi skulle begagna känotön... Ja; men ett så gynnsamt tillfälle som