Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 1

Article Image
Stockholms-Nyheter, Ordensdekorationer. K. m:t har utvämnt: till underkansler vid k. m:ts orden och kommendör med stora korset af norästjerneorden: öfyerkammarherren, banerföraren i survivance vid k. m:ts orden, kommendören af Nordstjerneorden och norska St Olafs orden m. m. 4. C. L: Lewenhaupt; till riddare af Nordstjerneorden förklarat: expeditionssekroteraren i ecklesiastikdepartements expedition m. m. F. A. Dahlgren. Arbetareföreningarne och den politiska rösträtten. Stockholms arbetareförening har, såsom vi förut berättat, till öfriga arbetareföreningar ilandet kringsändt ett förslag till petition till k. m. rörande den politiska rösträttens utsträckning. Frågan härom förevari söndags hos Linköpings arbetareförening, för hvars förhandlingar i ämnet Östgöta Correspondenten meddelar följande redogörelse: De från Stockholm anlända skrifvelserna vöro två: den ena bestående af en till Licköpings arb-tarcförening ställd skrifvelse och den andra af ett petitionsförslag till h. m. konungen. Efter att ordföranden föredragit och upplist dem, uppstod en längxe diskussion, hvarvid flera talare yttrade sig, alla öfverensstiimmande deri: 1:o att den politiska valriättens utsträckning ifven till de arbetande klasseroa utgjorde ett af våra dagars vigtigaste uönskningsmål; men 2:0 att det sätt, hvarpå Stockholms arbetareförening formulerat petitionen, likväl snarare vore af egenskap att motverka önskningsmålets Iramgång än att befordra det. -Talaren stödde denna sin vppfattning icke allenast på den något alltför barska ton, som genomgick hela skrifvelsen, utan iäfven på särkilda uttryck och anspråk deri; sålunda kunde föreningen ej gilla dels att petitionen stämplade dem såsom vanbördiga, hvilka icke iäro politiskt röstberättigade, cnir begreppet vanbördig väl gerna icke dervid kan eller bör fästas; dels den stämpel af tvanbördighet, som pe itionen till följd af förestående uppfattning och förklaring påtagligen sjelf ville trycka på en ganska stor del af det svenska folket, såsom t. ex. på gemenskapen i all virfvad tvupp samt rikets tjenstebjon i allmänhet, enär petitionen i sina slutpåståenden förordar deras fortfarande uteslutande från valrätten; dels hela den strof, hvari petitionen, såsom ettskäl för röstriättens utsträckning, insinuerar, att de arbetande klasserna annars tvingas att lyssna till och kanske med begärlighet äfven komma att omfatta de för samhällsordningen vådliga läror, hvilka nu göra sin rond genom Europas werkstäder och arbetareföreningar. I ogillande häraf förenade sig Linköpings arbetareförenings alla vid sammanträdet närvarande ledamöter. Lika enstämmigt förenade de sig äfven om att en skriftlig petition, formulerad på ett mera hållbart sätt, bord2 uppsättas samt afgå. Efter slutad diskussion yrkade en talare, att proposition Skulte till föreningen framställas på följande hemställanden: 1. Huruvida föreningen ansåg och gillade att en petition till h. m. konungen skulle uppsittas, beträffande utsträckning af den allmänna va rätten; 2. Huruvida föreningen ville såsom sin antaga den af Stockholms förening föreslagna petition. På ordförandens framställning af dessa propositioner besvarades den första med ett allmint och enhälligt ja, hvaremot den senare ber svarades med ett lika allmänt och enhälligt nej. Föreningen uppdrog hiretter åt styrelsen samt 4 särskilda, med acklamation valda, ledamöter att så skyndsamt som möjligt i frågan uppsätta en till k. m: ställd petttion.

15 december 1871, sida 1

Thumbnail