Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 5

Resebref till Dagens Nyheter. Litet Darwinism Från Stockholm till Berlin. En tyck tu!ltjenstemans ätventyr. Skilnad mellan förr och nu. Svenska artister. Erik XIV på Schauspielshaus. Canceani Berlin, Besök i en Turohalle och reflexioner öfver svenska för. hållanden. Ack, det är så roligt att resa! Söta pappa, få vi följa med till stan, eller få vi följa med tant X. till Paris, det skulle bli så roligt, så roligt, och skall icke heller kosta mycket, ty vi skola vara så sparsamma! Så der ungefär låter ett tema, som med mingfaldiga variationer och i olika tonarter upprepas från Gi braltar till Nordkap, i torparestugan och i palatset. Att resa med pappa eller tant X. är nog också mycket roligt, men att resa på egen hand, gräla med åkare, rycka upp sörsviga kypare och pruta i butiker, der en främmande brytning genast taxeras med 50 procents prisstegring, det är mirsann icke alltid så argenämt; och ofta får man på detta sätt en praktisk erfarenhet af Darwins lära om kampen för tillvaron. Då man lemnar Stockholm med jernvigen, som för alla icko-sjöhjeltar är det behagligaste sättet att resa, får man tillfille att göra bekautskap med jernvägsstyrelsens priktiga och praktiska anordningar). Först och främst har man att praktisera sig uppi kuptn förmedelst ett par höga, öfver hvarandra sittande steg, hvilket isynnerbet vintertiden för stadigt folk, väl klädda i pelsar, res-jalar och botuforer samt med händerna tulla auf reseffekter, älvensom städse för fruntimmer, utgör en förargelscklippa. Hvarför har icke den svenska stambavestyrelsen vidtagit den enkla och ändamålsenliga anordning, som blifvit från början följd vid den redan före statsbanornas tillvaro existerande Köping Hult-jernvägen, der plutformen ligger i jemnhöjd med golfvet i waggonerna, så att man utan all ansträngniog kan komma såväl in som ut? Scdan mean lyckligt och väl hunnit in i kupån och biljetterna blifvit grunskade, stiänges dörrev igen med lås och hake, och der sitter du ru, frihet i Norden, inom lås och bom! Hver har du, omtävksum ma förmyrd; aude styrelse, fåt denuva idt ilrän? Icke hur du bemtat den från Ervgland, ej heller från Fraukrike och icke ens från Tyskland -— nej — det är din cgen svillika uppfivniog; de tröga svcnskarne skulle naturligtvis utan den der regeln, sowm ej kan kommas åt inifrån, icke förstå att man bryter benen af sig, om man skulle försöka att hoppa ut under tägets gång. Nåväl, det är förtävksawt, medgifvom det; men tänk hvilken tidsförlust som deraf vällas; redan vid Liljeholmen skola på de blandade tägen alla dörrarne upp, och så igen, och så hela vägen, autingen det fiones någon som skall med eller icke. Men lemnom den beskedliga styrelsen i ro så länge; det blir väl en gång mera göra vid våra jernvägar, och då fär den väl sonat att tänka på än öfverflödiga föreigtighetsmätt. Efter en gungande färd öfver Östersjön ser man slutligen tyska landet dyka upp, och samtidigt ätervakna lifskrafterna, om mun haft vågon kännving af alla landkrabbors fruktade fiende: sjösjukan. Vid Traveminde komma tulltjenstemän ombord, och man får då tillfälle att taga en lektion i tysk talöfoing, som kan vara ganska underhållande. Så t. ex. berättade en af dessa gentlemän i preussisk uniform några af sina krigsäfveotyr: huru han först hade kämpat i danskarnes leder emot tyskarne, hvarvid olyekan ville att han föll i fiendens händer; hvarefter han bytte om nationalitet, blef preussisk tulltjensteman och så slutligen fäktade tappert i sista kriget mot fransmännen P) Val i Libeck, mottages man af de godmodiga, i strumpor och skor klädda biärarne, som på allt sätt visa sin tjenstaktighet, och så bär det af för åt södern stadde resande till den nätta jernvägsstationen, som trots sin litenhet dock skämmer ut Stockholms stora centralstatiou — nå, det göra äfven lyckligtvis åtskilliga af våra egna stationer och det fiunes ju till och med belackare, som påstå att detär mera stil i binvakterestugoroa än i palatset i hufs vudstaden ! :?) Efcer en längtrådig resa öfver den magra nord tyska slätten kommer man frampå aftonen till Berlin, i Iagowm tid för att hvila ut efter resans ansträngningar, och får då genast göra bekantskap med Ge tyska sängarne, som för frim lipgen i början te sig ganska egendomligt. I stället för att hafva ett par lakan, fås här blott stt sådant samt derjemte ot i Shvitt öfver drag inlagdt, tunnt och lätt bolster, Fetterdecke. På sumwa sätt bäddas äret OW, SOMIuar och vinter, utan afscende på om detär vart eller kallt. När kammarjunkaren Pontin första gången kom till Pa is, till den vidtberömda verldssta1so, utropade han: Skall detta vara henneg nåd ? och har man vid avkomsten till Berlin icke lika mycket skäl utt froga sig om detta Vi rkligen är den vidt utbusunerade kejsarstaden, militärdespotismens bränupunkt? Föra