egare hafva bibehållit dess inre i sådant : skick, att man deraf erhöll en fullständig ! föreställning om bostäderna under feodaltiden. Den stora salen hade fortfarande sitt hvalf, sina mörka, skulpterade ekpanelningar. Väggarne voro betäckta med en ytterst 1ik samling af de vackraste vapen, af hvilka flere burits af ryktbara personer, af Cromwel! o. 8. v. Den stora präktiga trappan i hvit venetiansk marmor var ett änderverk i sitt slag. I de i modern stil dekorerade rummen funnos en mängd utsökt vackra möbler och en samling taflor af store mästare: Rembrandt, Holbein, Rubens, Van Dyk, Titian, Caracci och många andra. Dessa konstverk ha dels alideles förstörts, dels blifvit skadade, såsom också fallet var med t. ex. en mängd dyrbara kläder, porsliner m. m., som allt tillhörde earlen och grefvinnan Warwick, som bebodde slottet. Den stora salen finnes icke mer, ej heller de tillgränsande aderton mindre salarne. En stor mängd taflor, gobeliner och konstföremål har man dock lyckats rädda. Ännu känner man ej hela vidden af olyckan, men hela ena flygeln af slottet lär vara al deles nedbrunnen. Elden brast ut kl. half 2 på natten till söndagen den 3 dennes och anseg vara förorsakad genom försumlighet af några arbetare, -.som voro sysselsatta med någon reparation inne i den nu nedbrunna delen af slottet. Sprutor anlände genast från Warwick, Leamington och Birmingham; hvarigenom man vid 10-tiden vnrr herre öfver elden. Ett sjelfmord har blifvit begånget i Wien af en embetsman på ett högst egendomligt sätt. En morgon fann man utanpå hans dörr ett af honom sjelf skrifvet anslag. Det innehöll: Man kan låta öppna min dörr i närvaro af polis. Jag hoppas att man skall finna mig död. En poliskommissarie tillkallades; han lät dyrka upp låset, och när man kom in i rummet fanns embetsmannen liggande död på golfvet och alldeles tillplattad genom ett skåps fall. Mannen, som tidtals varit rubbad till sina sinnen, hade ställt ett tungt med böcker fyldt skåp i starkt lutande ställning mot en träbock. Derefter hade han lagt sig under skåpet och skjutit undan bocken så att skåpet fallit ned och krossat honom. Det var en förskräcklig syn: ögonen utstående ur sina hålor, hjernan utfluten, lemmarne sönderkrossade. Ett bredvid kroppen liggande bref upplyste att han valt detta medel sedan han utan framgång försökt flere andra. Strid med en tiger. I ett bref från Chittagong, dateradt den 25 november, berättas följande om en strid med en tiger, som utkämpades i en by, omkring sex (engelska) mil från nämda stad: På morgonen dagen förut begaf sig tigern in i byn och sårade illa fyra infödingar. Så snart ryktet härom förspordes i Chittagong, begaf sig R. ensam ut för att jaga tigern, och sedan han ett par timmar letat i det köga gräset, fick han se djuret på trettio stegs afstånd. Det befanns vara ungt, endast ett par år gammalt. Han sköt, men träffade lyckligtvis icke, ty tigern skulle ofelbart ha dödat honom i det länga gräset. C. och G. kommo nu fram till stället. De drefvo djuret ut från gräset till en öppen plats och lyckades träffa det med två kulor, af hvilka den ena krossade bakbenet. RB. fick nu åter sigte på djuret, sköt och träffade det i bringan. Han lyckades emellertid icke hinna undan. Besten rusade på tre ben. fram till honom, slog omkull honom och tillfogade honom ohyggliga sår i högra axeln, hyarvid den tryckte sina klor mer än en tum djupt in i hans rygg. OC. sköt nu; djuret sprang på honom. och afbet nästan hans böss-stock. Det högg tag i hans hand och bortslet köttet från flata handen. G. sköt och djuret rusade på honom, Han lyckades emellertid att i rättan tid komma bakom ett träd, men tigern slog honom dock på armen och smalbenet, hvarvid dock lyckligtvis endast mindre betydliga sår tillfogades G., och lomade sedan sin väg. G. och C. följde försigtigt efter och fingo om en stund se djuret ligga till utseendet dödt.