timren hade då ännu icke visat sig på morgonen. Huru intresserad än Ralfson annars var för jagten, kände han denna dag ingen lust att ströfva omkring och leta efter björnar. I dag skulle hans framtida öde afgöras, och så snart han derför med säkerhet visste att Johns anträdt sin vandring (han var fullkomligt öfvertygad att gubben icke skulle lemna det område, som han föresatt sig att genomsöka, förrän han med all möjlig noggrannhet fullgjort detta), så vek han sjelf af åt venster och hade snart derpå uppnått det öfverenskomna gömstället, hvarest han nu tåligt väntade, tills Jenny skulle finna tillfälle att obemärkt aflägena sig från gården. Han tillbragte ungefär en half timme i en temligen obeqväm ställning mellan några buskar — ty han tordes naturligtvis icke vara synlig för den händelse att någon af de andra flickorna skulle komma dit — och under hela denna tid funderade han på hvad i all verlden det kunde vara som föranledde Jenny att hålla hans frieri så hemligt. Hvarför visade hon en sådan förskräckelse för fadren? Fruktade hon, att han icke skulle tillåta henne att lemra Amerika, eller hvad annat var det hon befarade? Erbjöd han henne icke ett fritt, oberoende lif — erbjöd han henne ieke både sitt hjerta och sin hand, och behöfde väl hon, den fattiga flickan i skogen, skämmas för ett sådant parti? Eller trodde hon, att han under falska förespeglingar villo föra henne bort till