på tjocka grenar och så krokigt växt, att det kostade mycket mindre möda att fälla ett nytt träd än att spilla tid på detta — och träd fanns det ju nog och mer än nog. Men då det med åren förtorkade, började man hugga spånor och smärre ved deraf, för att alltid ha fullkomligt torrt bränsle, då det ibland gällde att hastigt göra upp eld; gubben trafvade upp denna ved, alltefter gom han högg den, och döttrarne hemtade derute efterhand hvad som behöfdes för kaminen, Dit styrde Ralfson sina steg; helt nära derintill frodades några Sassafras-buskar, mellan hvars toppar en vinstocks rankor och drufvor framstucko, .och redan förut hade han besökt detta ställe, för att äta af den mogna frukten. Långsamt gick han nu åt detta håll, men stannade, så snart han visste sig vara dold af buskarne, så att han icke kunde ses från gården. Knappt hade han stått der en fjerdedels timme (kanske icke så länge, men tiden framskred så sakta), då han mellan grenarne upptäckte Jennys grå klädning på något afstind. Hen nalkades stället. Ha begaf sig då försigtigt ett stycke längre in i skogen. Jenny var verkligen stadd på väg till deg fällda trädet, ty hon höll i handen den korg, som vanligtvis användes till att bära ved ech spånor uti. Men då han nu visste, att hon. skulle fslja den gångstig, som ledde dit, lit han henne först afläigsna sig tillräckligt långt från stugorna, för att man icke vidare skulle