Dagens Nyheter – 12 december 1871, sida 1

deröfver. Han såg väl att en djup smärta afspeglade sig i hennes drag, men mången gång då hennes själfulla blick mötte honom, trodde han sig deri finna något mera än blott deltagande för fremlingen, och genom denna förhoppning tillväxte hans egen kärlek. Och stod han icke fullkomligt fri ech oberoende i verlden? Behöfde han inför någon aflägga räkenskap för sitt görande och låtande? Om han förde den fattiga skogsflickan till sitt hem, hvem kunde tadla honom — hvem hade rätt dertill? Vidare framställde sig andra bilder för hans själs öga, han tänkte på huru hon skulle förvånas, om han förde henne till sitt hem och omgaf henne med en lyx, som hon hittills kanske knappt känt till namnet. Och så ofta och så lifligt återsåg han denna bild, att han till sist icke kunde tänka sig någon annan möjlighet än att hon skulle bli hans hustru; och han var äfven fast besluten att hos hennes far anhålla om hennes hand. Men han uppsköt utförandet af denna föresats, tills han hunnit förvissa sig om att Jenny icke skulle afslå hans frieri. Han trodde ej detta, men det var dock möjligt; och härom måste han nödvändigt först göra sig underrättad. Den enda svårigheten bestod nu i att få tillfälle att tala med henne utan vittnen; ty de båda tätt invid hvarandra belägna hyddorna innehöllo hvardera blott ett enda rum, I den DEN BESYNNERLIGA DUELLEN, 2