Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 6

Myggorna, som alltför länge flyga omkring ljuset, bränna dock till sist vingarne, och något dylikt hände äfven honom, då han redan trodde sig vara utom all fara. När den långa sommaren nalkades sitt slut, begaf rig vår urgo engelsman ensam med sin trogna bössa och en kompass småningom framåt till Mississippi-floden, för att der träffa en ångbåt och färdas tillbaka till de östra staterna. Han kände icke tillräckligt de nejder ban nu hade att passera, ty då skulle han säkerligen ej så oförskräckt ba företagit denna vandring. Det kunde nemligen lätt hända honom, att han råkade komma i något af de förskräckliga moras, som här finnas, och hvilka det verkligen icke ir någon lätt sak att praktisera sig öfver. Men han hade tur med sig eller otur, om man så vill; ty ban skulle kanske lättare ha frigjort sig ur ett sådant moras än han kunde lemna den vänliga hydda invid Mississippis strand, hvartill ban ändtligen kom en vacker morgon. Han hade nemligen tillfälligtvis påträffat en gångstig i skogen. Gud vet, hvart den leder, tänkte han; men som den gick från öster till vester, beslöt han följa densamma, styrande kosan österut, och snart upptäckte han trädstubbar och fällda stammar; det syntes således att yxan här varit verksam -— ett säkert tecken till att en menniskoboning befann sig i närheten. Han hörde äfven, sedan han ännu en stund vandrat framåt utefter gång