Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 6

stigen, en tupp gala och hundar skälla samt anlände derefter till en vänlig gård, bestående af tvänne stugor, hvarest han naturligtvis, såsom öfverallt i riktigt ödsliga nejder, blef synnerligen bhjertligt och gästfritt mottagen af invånarne. Ralfsons afsigt var nu att resa med första ångfartyg som gick förbi stället, för att öfver Louisville och Pittsburg komma till de östra staterna samt derifrån återvända till Europa; men fastän under de närmast följande dagarne åtskilliga ångbåtar passerade, gjorde han dock ingen min af att sätta sin föresats i verket; ty han hade i den enstaka hyddan i skogen funnit en magnet, som höll honom qvar. Gården beboddes af en gammal man vid namn Johns, som visserligen uppodlat vissa jordstycken i trakten, men som emellertid hufvudsakligen lefde af skogens afkastning, i det han sålde virke och ved åt ångfartygen, som trafikerade floden. För öfrigt rådde ingen egentlig ödslighet i denna ensamma boning; ty unga, lifliga flickor saznades der icke. Den gamle hade nemligen, såsom Ralfson erfor, fyra döttrar och en son — den sednare var för tillfället borta, men alla döttrarne vistades i hemmet. Den yngsta var tio år gammal och den som hunnit längst i ålder var tjugu år. Jeany, den äldsta, utmärkte sig i synnerhet för en utomordentlig skönhet och ett i högsta grad integande väsen; Ralfson