Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 5

utan att aflossa ett enda skott, behagade honom visserligen icke i början; men den verklige jägaren finner dock icke sitt största nöje uti att jemt och ständigt skjuta och träffa, utan fast mera i det genom möda och slughet småningom vunna värderika resultatet; och detta nöje erfor äfven Ralfson samt tillbragte i den herrliga skogen en angenäm, lycklig tid, hvarunder han dödade tillräckligt mycket vildt för att på det hela taget vara belåten med sin fångst. Men äfven detta tidsfördrif tröttade honom slutligen. Han hade visserligen uppsökt vildmarkerna derför att han funnit samhällslifyet tråkigt i längden; han kände likväl till sist att han behötde samhället, att han åtminstone icke kunde helt och hållet undvara dess fördelar och började efterhand på fullt allvar tycka att det bästa han kunde göra var att åter uppsöka den s. k. civiliserade verlden. Ett synnerligen behagligt intryck gjorde emellertid skogsboarne på honom; och om han dittills alltid tänkt sig amerikanaren såsom en spekulerande yankee och i de östra staterna också funnit honom sådan, måste han nu tillstå för sig, att här i vestern ett helt annat folk existerade såsom civilisationens förelöpare, hvilket han icke kunde förvägra sin aktning. När han frågade sig, om han skulle vilja lefva här ibland dem för alltid och icke mera återgå till de gamla förhållandena, så kunde han visserligen icke annat än gifva ett be