Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 5

stämdt nekande svar; men han förstod dock mycket väl, att hvar och en, som icke blifvit uppfostrad i en stor stad och der omgifven af allt slags lyx, här kunde trifvas och känna sig lycklig; och han afundades ofta menniskorna deras små anspråk på lifvet, deras förnöjdhet midtunder de umbäranden, som de beständigt måste underkasta sig. När han jemförde den förnäma verldens damer med dessa skogens okonstlade invånarinnor, hvilken märkvärdig skillnad upptäckte han icke då! de buro inga andra kläder än dem de, sjelfva väft, färgat och sytt, och huru nätta och trefliga sågo de icke ut i dessa kläder, ja, hvilka verkligt sköna gestalter och ansigten träffade han ej ibland dem! Öfverallt, äfven i de torftigaste kojorna, rådde den största renlighet, och han mäste mången gång beundra det fria, otvungna, men alltid anständiga, ja, icke sällan verkligt fina väsen, som fanns hos skogens döttrar, hvilka sålunda i detta hänseende voro mycket olika kontinentens bondflickor. Han måste tillstå, att dessa hustrur och flickor väl skulle ha kunnat ur skogens sköte direkte införas i hvilken gsällskapskrets som helst inom den gamla verlden, om blott deras toilett förändrades, och att de för hvarje sådant sällskap skulle varit en prydnad. Hans kjerta hade emellertid ingenstädes fångats; han blickade in i månget mildt, strålande öga, utan att antändas af dess eld,