på konungens lik, hvilket låg i midten af denna hekatomb af menskliga varelser. Derpå tog han af sig hatten och ropade med dundrande stämma: — Gustaf Adolf! En man reste sig upp och blef synlig vid detta rop, derpå en annan, sedan tio och slutligen tjugu, som alla skyndade fram till Magnus, hållande sina värjor i handen. — Ab, förrädare! utbrast kapten Jakobus och gaf eld; men den gamle soldaten kastade gig åt sidan, och kulan passerade på några tums afstånd från hans hufvud. — Ni sköt alltför snart och dock för sent, sade Magnus helt lugnt. Herr de la Guerche och herr de Saint-Paer voro redan vid hans sida, och dragonerna uppställde sig i en ring omkring kaptenen, så att det icke kunde bli fråga om att undkomma. Kapten Jakobus kände nu igen Armand Louis de la Guerche, och bakom honom blef han varse Margareta Cabeliau, hvilken mera liknade en vålnad än en menniska. Han kastade ifrån sig sin pistol, lade armarne i kors öfver bröstet och sade: — Ett bakhåll, likasom på Grande-Fortelle! ... Aha! adelsmannen försmår icke att uppträda som bandit.