Herr de la Guerche gjorde en rörelse med handen. Herr de Baint-Paer och Magnus drogo sig undan, och Armand Louis ställde sig midt framför äfventyraren, sägande: — Jag skulle ha illa fullgjort mitt värf, om jag ej sjelf dödade er. Drag er värja, kapten Jakobus, och försvara ert lif; ty så sannt jag heter Armand Louis de la Guerche, en af oss skall falla här, för att sedan aldrig mera resa Big. Kaptenen drog sin långa värja och sade, i det han trädde ett steg tillbaka: — Är det en ärlig strid, ni föreslår? — Ja, ni skall slåss mot mig, således en mot en. — Utan nåd eller förskoning samt med dolk och värja? — Med dolk och värja; utan nåd eller förskoning. — Och om jag dödar er? — få får ni fritt aflägsna er hörifrån, det svär jag vid min adelsmanna-ära. Herr de Saint-Paer gjorde en häftig åtbörd; men Armand Louis inföll genast i bestämd ton: — Det måste vara så; denne man tillhör mig. — Magnus är ingen adelsman, och han har icke heller lofvat någonting, gade herr de la Guoerches trotjenare. Kapten Jakobus kastade en föraktfull blick på Magnus. — Du har ingenting att säga, yttrade han.