Dagens Nyheter – 9 december 1871, sida 1

AO JA nn — Dorborta är en plats, på hvilken er begkrifning fullkomligt träffar in; der såg jag nyss en stor massa lik hopade på hvarandra. Ett af dem bar en lifrock af skinn och hade venstra armen krossad af en kula... Kaptenen fattade Magnus i armen och sade ifrigt: — Gå förut så fort som möjligt, min vän; jag följer dig! Utan att svara, började Magnus med hastiga steg vandra utefter en gångstig, som ledde öfver valplatsen. Kaptenen följde honom på ett par alnars afstånd. Oupphörligt såg han sig omkring åt alla sidor, bomödande sig att genomskåda halfdunklet, men ingen lefvande varelse syntes till på denna ofantliga slätt. Öfverallt rådde den djupaste tystnad. För öfrigt hade ju mannen, som visade honom vigen, sjelf tillitefullt låtit ein värja stanna i slidan. När de gått en stund, gjorde Magnus kaptenen uppmärksam på en liten grupp af fyra eller fem träd, som befann sig just vid en krökning af landsvägen. — Ja, der är det! mumlade äfventyraren. En mängd blodiga lik betäckte här jorden; rundt omkring sågos sönderbrutna vapen och bleka ansigten, som voro vända mot himmelen. Magnus trädde in bland de döda och pekade DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 118.