— BI — — Fördömde skurk! ropade herr de la Guerche. Ett vildt utbrott af glädje svarade honom. Magnus bleknade, och man såg honom draga Baliverne; men i det ögonblick då Jakobus, som nu ansåg sig säker om segern, störtade fram mot herr de la Guerche, räckte Margareta denne en blodig värja, som hon funnit bland liken. i — Här är konungens värja; döda denne man! sade hon. Kapten Jakobus studsade tillbaka; den stöt, som var ämnad åt hans motståndare, träffade i stället endast den tomma rymden, och straxt derefter hotade honom ånyo en klinga, hvars kraft han lärt känna. — Ni får lof att rikta stötarne mot strupen, sade Magnus med dyster stämma. Men redan var duellen åter i full gång. — Guds död! det måste bli ett slut på det här, mumlade kaptenen och gjorde ett våldsamt utfall, som emellertid likasom de föregående strandade mot herr de la Guerches kallblodighet. Några bloddroppar blefvo snart synliga på Armand Louis kläder, ty han skyddades icke af något bröstharnesk. Redan hade kaptenen två gånger med värjspetsen sönderskurit hans lifrock. Jakobus hånlog.